Pressmeddelande

Förskolebarn väcker viktiga tankar om saknad och sorg

Publicerad 2 april 2024

”Känslan påminner om att vara ledsen men det kommer inga tårar. Man saknar och längtar så det gör ont.” På Björkhagens bibliotek har femåringar från förskolan Cosmos i Hammarbyhöjden en utställning om sorg och saknad. På onsdag den 3 april är det invigning tillsammans med barnen. Utställningen bygger på barnens arbete utifrån boken ”Stig” av Annica Hedin och Per Gustafsson.

Femåringarna på Cosmos har arbetat med något av det svåraste som finns. De har resonerat om skillnaden mellan att vara ledsen och att vara sorgsen. Hur det känns att vara ledsen, fast det inte kommer tårar.

– Jag är en mycket stolt rektor som fått förmånen att vara en del i det här projektet, som givit mig stor lärdom om unga människors känsloliv, säger Maria Lennartsdotter rektorn på Cosmos i Hammarbyhöjden.

Det är äldsta gruppen på förskolan, som kallas Flyttfåglarna, som sedan höstlovet haft ett projekt om människans livscykel, om födelsen och döden. De har bland annat fått se Lennart Nilsson film Kärlekens mirakel och besökt kyrkogårdar.

– Vi arbeta med något som är på riktigt, säger Maria. När vi började med det här temat var det inte självklart att det skulle handla om död och saknad, men det utvecklades mot det hållet eftersom de var något som barnen ville utforska.

Nära samarbete med biblioteket

Förskolan har ett gott samarbete med biblioteket i Björkhagen och tack vare en engagerad bibliotekarie fick Maria under höstlovet låna en bokpåse med böcker på temat Liv och Död samt rekommendation om att ställa ut barnens arbeten i Bibliotekets monter under våren.

– Det var boken om ”Stig” som bet sig fast, vi har läst den väldigt mycket och den ger upphov till reflektioner om hur det kan vara och kännas när det är lite svårt.

Barnboken handlar om att förlora någon som står en nära och vilket tomrum som uppstår när exempelvis en gunga är tom eller någon saknas vid köksbordet. Färgen svart har en viktig roll i boken.

Att prata om tomrummet och det svarta

– När vi pratade om boken och vad det svarta betyder, kom frågan från barnen, hur gör man svart? berättar Maria. Då utvecklades detta till ett konstprojekt, där vi experimenterade med grundfärgerna för att framställa svart.

Barnen har även tillverkat gungställningar som är med i utställningen på biblioteket. I gungställningarna saknas någon. Precis som det svarta symboliserar det tomrummet, ett hål i kroppen eller utanför i luften.

Vid sidan av rektorsuppdraget på förskolan är Maria Lennartsdotter utbildad konstsamtalsledare och har i flera omgångar arbetet under fritiden på Moderna Museet och Liljevalchs med olika projekt.

– När vi målar på Comos gör vi det ofta under tystnad. Vi använder målandet som en uttrycksform så bilden talar ett språk som inte behöver verbaliseras. Efter fruktstunden händer det att någon eller några vill prata om sina bilder, men inte alltid, berättar Maria.

Några röster från barnen

Mitt svarta är som jag känner det när någon vuxen kommer hem till oss och bara de vuxna pratar och är med varandra.

Mitt svarta på min bild… ja det är som jag känner när mamma och pappa bråkar.

Så här känns det för mig när jag och min bror bråkar och jag är dum mot min lillebror, då är det som vissna blommor i min kropp.

Det gröna i min bild är att man ändå blir lite glad. Det vita, då är det bra igen. Men det kan också vara åt andra hållet, att först var allt bra, det är det vita. Sedan blev någon sjuk och så dog den och det är allt det svarta.

En sådan saknad så att det gör ont kände jag när min bästa vän flyttade till Tallkrogen.

Jag får ont av att hjärtat slår hårt ibland.